Ända sedan jag deltog i en föreläsning om Fast Fashion på för några år sedan, och fick höra om hur produktionskedjan hos kläder verkligen fungerar, har jag blivit väldigt mån om vad jag lägger mina pengar på i klädväg. Hellre gör jag ändringar i plagg som redan finns i min garderob än att i första hand gå ut och köpa nytt. Har man kunskapen ska man väl använda den, tycker jag! 
 
I dagens värld, där Fast Fashion blivit en del av vardagen och modet förändras snabbare än årstiderna kommer och går, är det lätt att dras med i slit och släng trenden och köpa nytt istället för att återanvända. Kläderna har lungt sagt förlorat både värde och kalitet och i många fall är det billigare att köpa nytt än att försöka rädda något som gått sönder. Tacka vet jag DIY-trenden som tagit fart de senaste åren och åtminstone fått något händigare människor att ta till saxen istället för plånboken när det är dags att ändra stil. Även i skolorna har förespråkas nu en mer och mer hållbar livsstil, vilket gör att även vi blivande slöjdlärare skall bekanta oss med den nya upcykling tränden.
 
I sin korthet gick uppgiften ut på att formge och konstruera mönster åt en valfri övredel att tillverka i återvunnet material, för sedan överlåta sömnadsarbetet åt "tanterna i Estland" i form av en medstuderande.* Vi sydde alltså inte våra egna plagg utan formgav dem och skickade sedan iväg mastern till en medstuderande som skötte sömnadsarbetet. 
 
*Många finländska företag skickar sina designer till fabriker i Estland som syr upp själva produkterna.
 
 
Jag valde att sy om en gammal flanellskjorta som jag stulit ur min pappas garderob som 15-åring. På den tiden använde jag den som tunika med ett bälte i midjan och uppkavlade ärmar för att följa ett stort hål i den ena manchetten. När åren gick föll skjortan i glömska tills jag fick den geniala idén att sy om den till en riktig tunika. Bort med ärmarna, några insnitt fram, ett nersytt veck bak, á voila! Fickan fick vi flytta men orginal fållen och knäppningen lyckades vi behålla.
 
Enormt tack till Jasmine för sömnadsarbetet. Verkligen nöjd med resultatet! 
Till näst är det dags att resa bakåt i tiden och förnya en gammal trend...
 
Kram, Lexie
 
Photo: Stig-Erik Wärn
AWarn Design, Att forma sig själv, DIY, Design, Formgivning, Fotografering, Människan och Miljön, Mönster, Portfolio, Re-design, Skola, Spar han har, fast fashion, gör-det-själv, mode, studier, Återvinning,

Har någon någonsin tänkt på hur svårt det är att forma sig själv? Det är en ytterst liten procent av oss som ser ut som provdockorna de flesta sömmerskor har till hands för formning, så hur ska man kunna forma sig själv på en provdocka som inte ser ut som sig själv? Här kommer fortsättningen på mina upptäckter om att forma på docka. I förra inlägget formade jag en prototyp på en basövredel. Nu är det dags att prova den på mig själv. 

 
Utmaning 3: Det kvinnliga undret byst.
 
När jag först provade min prototyp passade bysten inte. Eftersom jag placerat bysten på prototypen enligt provdockans byst, satt den helt fel på mig. För att korrigera placeringen var jag tvungen att korta av figurvecket i midjan och avsluta det ca 5 cm lägre ner. Bara för att bystmåttet på dig själv och dockan är det samma, betyder det alltså inte att ni har precis samma fromer. Det behöver förstås inte vara aktuellt för alla, men så var fallet för mig.
 
Tidigare i höst råkade jag ut för samma sak när jag använde min egen ställbara provdocka, bystens placering var helt enkelt fel i jämförelse med personen jag sydde åt. Så en natt ja natt, klockan var ca 3 på morgonen vilket förklarar en hel del egentligen kom jag på den geniala idén att helt enkelt spänna fast en gammal bh med rätt kupstorlek på dockan och stoppa upp den för att hålla formen. Eftersom axelbandena var rätt längd borde ju bysten komma på rätt plats då, eller?
 
Kanske inte min briljantaste idé, men vad detta geniala nattliga experiment lärde mig var att ju större kupstorlek en kvinna har, desto kortare är måttet mellan midjan och den undre delen av bysten eftersom storleken tydligen byggs upp underifrån. Tänker man efter är det ju precis så push-up bh:n fungerar, med vaddering i kupans nedredel under bröstet. Inget av det här är förstås inget bevisat faktum, utan slutsatsen av mitt något suddiga nattliga experiment, så jag kan ha fel. Men det kan vara något som är värt att hålla bakom örat inför era fromningsäventyr på provdockan.
 
När vi provade prototyperna bestämde Lilly och jag oss för att vara pefectionister när det gällde passformen av proton så förutom att ändra bysten sydde jag även ner axel och förlängde några av de andra figurvecken. Nästa gång är det dags att tänka på uppgiftens andra moment, att göra något nytt av gammalt...
 
Kram, Lexie
 
 
Att forma sig själv, Design, Formning, Människan och Miljön, Mönster, Re-design, gör-det-själv, mode, studier, Återvinning,
Så var ännu ett project överstökat. Efter två dagar i studion denna vecka och ca 10 set changes är vi äntligen klara med vårt Rödluvan project.
 
Sedan i julas har vi alltså jobbat med att producera komponenterna för en dockfilm. Vi fick välja en berättelse av bröderna Grimm eller Edgar Allen Poe och sedan tillsammans med vår regissör bestämma hur, var och när den skulle äga rum. Vi valde alltså rödluvan och för att göra det lite intressantare valde vi att bli inspirerade av Lappland och Samefolket. Alla som någon gång designat  vet att mycket hinner förändras på vägen från idéen till den slutgiltiga produkten. Vår film ser alltså kanske inte ut att utspela sig i Lappland men tittar man noga syns det att det inspirerat oss.
 
Det var första gången vi sammarbetade med någon utanför DSS, nämigen tredje årets filmstuderande, och även om filmen bara är i post-production läget ännu kan jag säga att det lilla jag såg medan vi filmade ser fantastiskt ut! Så stort tack till hela vårt film crew (and for thoes in the crew that won't understand that sentence, aka everyone but me, thank you!) 
 
För ett tag sedan bad vår lärare mig att överväga att byta inriktign till productions design stället för kostym men efter att bland annat ha skruvat mig i fingret, skurit mig på en trädgren, bränt mig på limpistolen och blivit bitchsläppad av en kvist tror jag nog att jag håller mig till kostymdesign i fortsättningen. 
 
Nu är det ett Barock projekt som står på tur!
 
Kram, Lexie
 
Design, Design for Stage and Screen, Film, Fotografering, IADT, Irland, Little Red Ridinghood, Portfolio, Puppetproject, Rödluvan, Set Design,

Liknande inlägg