Den senaste veckan har vi haft rena rama medelhavsklimatet här i Vasa. Sakta men säkert kröp termometrarna upp till 35 °C och då tog det inte länge innan man lade märke till bristen på sommarkläder i sin garderob. Har man dessutom en klädkod att följa blir goda råd hastigt dyra.
 
I sommar har jag jobbar på ett ställe med en något striktare professionell klädkod. I praktiken har det inneburit att de klädesplagg som jag får bära på arbetsplatsen inte får vara kortare än till strax ovanför knät. Det tog inte många varma dagar innan jag blev medveten om min garderobs sorgliga avsaknad av såna plaggoch snart var jag tvungen att börja tänka mera okonventionellt.
 
Desperate times calls for desperate measures vilket ledde till en något brilliant idé som definitivt räddat mig denna sommar. Långa toppar fungerar ypperligt som kjol! Drar man ner toppen så att halshålet lägger sig runt midjan och viker in hängslorna har men helt plötsligt en splitterny kjol. Minns att jag någon gång testat på just det när jag gick i högstadiet och det fungerar minst lika bra nu. I sommar har jag haft den på jobbet flera gånger och ingen har ännu gissat att den egentligen är en topp.
 
Så för er som kanske är lika desperata som jag i denna hetta, hoppas det här tipset kommer till användning. Jag är inte speciellt lång, så kan inte garantera att det fungerar lika bra för dem som är mycket längre än mig, men kan vara värt att prova om du någon gång blir desperat. Ett klädesplagg är i slutändan bara en bit tyg, du bestämmer själv hur du väljer att bära det.
 
Kram, Lexie
 
Kläder för alla väder, Klädtips, Life Hack, Sommaren 2018, Think outside the wardrobe,

Har någon någonsin tänkt på hur svårt det är att forma sig själv? Det är en ytterst liten procent av oss som ser ut som provdockorna de flesta sömmerskor har till hands för formning, så hur ska man kunna forma sig själv på en provdocka som inte ser ut som sig själv? Här kommer fortsättningen på mina upptäckter om att forma på docka. I förra inlägget formade jag en prototyp på en basövredel. Nu är det dags att prova den på mig själv. 

 
Utmaning 3: Det kvinnliga undret byst.
 
När jag först provade min prototyp passade bysten inte. Eftersom jag placerat bysten på prototypen enligt provdockans byst, satt den helt fel på mig. För att korrigera placeringen var jag tvungen att korta av figurvecket i midjan och avsluta det ca 5 cm lägre ner. Bara för att bystmåttet på dig själv och dockan är det samma, betyder det alltså inte att ni har precis samma fromer. Det behöver förstås inte vara aktuellt för alla, men så var fallet för mig.
 
Tidigare i höst råkade jag ut för samma sak när jag använde min egen ställbara provdocka, bystens placering var helt enkelt fel i jämförelse med personen jag sydde åt. Så en natt ja natt, klockan var ca 3 på morgonen vilket förklarar en hel del egentligen kom jag på den geniala idén att helt enkelt spänna fast en gammal bh med rätt kupstorlek på dockan och stoppa upp den för att hålla formen. Eftersom axelbandena var rätt längd borde ju bysten komma på rätt plats då, eller?
 
Kanske inte min briljantaste idé, men vad detta geniala nattliga experiment lärde mig var att ju större kupstorlek en kvinna har, desto kortare är måttet mellan midjan och den undre delen av bysten eftersom storleken tydligen byggs upp underifrån. Tänker man efter är det ju precis så push-up bh:n fungerar, med vaddering i kupans nedredel under bröstet. Inget av det här är förstås inget bevisat faktum, utan slutsatsen av mitt något suddiga nattliga experiment, så jag kan ha fel. Men det kan vara något som är värt att hålla bakom örat inför era fromningsäventyr på provdockan.
 
När vi provade prototyperna bestämde Lilly och jag oss för att vara pefectionister när det gällde passformen av proton så förutom att ändra bysten sydde jag även ner axel och förlängde några av de andra figurvecken. Nästa gång är det dags att tänka på uppgiftens andra moment, att göra något nytt av gammalt...
 
Kram, Lexie
 
 
Att forma sig själv, Design, Formning, Människan och Miljön, Mönster, Re-design, gör-det-själv, mode, studier, Återvinning,
 Har någon någonsin tänkt på hur svårt det är att forma sig själv? Det är en ytterst liten procent av oss som ser ut som provdockorna de flesta sömmerskor har till hands för formning, så hur ska man kunna forma sig själv på en provdocka som inte ser ut som sig själv? Om man hittar en provdocka som någorlunda passar, vad gör man sen?
 
Utmaning 2: att forma en övredel.
Så var vi tillbaka vid frågan. Hur fromar man sig själv utan att froma  sig själv? I teorin är det enkelt, man lämnar extra rörelsevidd där dockans mått inte stämmer. I praktiken kräver det lite mera hjärngymnastik än så. I mitt fall gällde det höft- och midjemåttena som inte stämde överens. Jag skulle alltså bli tvungen att lägga till extra rörelsevidd på de två ställena.
 
När man formar på docka behöver man två tygstycken som täcker halva dockan var, det ena kommer formas till halva framstycke och det andra till halva bakstycket. Nålar är också bra att ha till hands och ett evinnerligt tålamod, eftersom formingen oftast inte lyckas på första försöket. I stora drag är arbetsordningen för formning på docka denna:
 
FRAMSTYCKET
  1. Märk ut trådriktningen längs tygets varp, vik in sömsmånen och nåla fast tygbiten lodrätt längs linjen mitt fram på dockan.
  2. Kontrollera trådriktningen genom att sätta en nål vid ärmhålet och se att varpen ligger vågrätt.
  3. Nåla och rita ut halslinjen. Börja från mitt fram och arbeta dig upp mot axeln. Kom ihåg trådriktningen.
  4. Forma ca 4-5cm av axelsömmen. Kontrollera sedan trådriktningen och rörelsevidden med hjälp av färstpunkten vid ärmhålet.
  5. Forma och rita armhålet nerifrån och upp. Släpp upp extra rörelse vidd till axelsömmen där du sedan fromar den till ett figurveck .
  6. Fäst tyget vid stusslinjen och kontrollera rörelsevidden genom att nypa i tyget.
  7. Forma forma insnittet under bysten lodrätt med mitt fram och nåla till sist sidosömmen.
 
BAKSTYCKET
  1. Märk ut trådriktningen längs varpen i tyget, vik in sömsmånen och nåla fast tygbiten lodrätt längs linjen mitt bak på dockan.
  2. Kontrollera trådriktningen genom att sätta en nål vid ärmhålet.
  3. Forma halsringen. Minska sömsmånen och gör urklipp.
  4. Forma ca 4-5cm av axelsömmen.
  5. Forma och rita armhålet nerifrån och upp. Kontrollera trådriktningen och rörelsevidden med hjälp av färstpunkten vid ärmhålet. Nåla och markera ut  resten av axelsömmen och fromar figurvecket.
  6. Fäst tyget vid stusslinjen och kontrollera rörelsevidden.
  7. Forma insnittet i midjan. Forma och gör urklipp i sidosömmen innan du vänder in sömsmånen och nålar ihop bakstycket och framstycket.
 
När jag endast hade sidosömmen och figurvecken i midjan kvar att forma kvar att nåla på de båda styckena var det dags räkna ut skillnaden mellan mitt midjemått och dockans för att veta hur mycket rörelsevidd jag skulle lägga till vid respektive ställen. Om dockans midjemått är mindre än ditt eget skall man tänka så här när man räknar ut skillnaden:
 
(ditt midjemått - dockans midjemått) / 4 = x
 
Du skall alltså dela skillnaden mellan de två måtten med fyra, då får du svaret på hur mycket rörelsevidd som skall läggas till per formad mönsterdel. Min ekvation såg till exempel ut såhär: (78-73)/4=1,25. Jag lämnade altså 1,25 extra rörelsevidd i styckena när jag formade figurvecken i midjan.
 
"Finemang!" tänkte jag när allt var färdigt format och  satte mig vid symaskinen för att sy ner figurveckena och ihop styckenas sidosöm och axelsöm längs de utritade linjerna.
När allt var färdig sytt och jag drog på mig prototypen gjorde sig mina former påminda och jag fick än en gång konstatera att jag inte ser ut som en provdocka. Framstyckets insnitt fick kortats av ca 7cm för att passa mina kurvor och axelsömmen måste jämnas ut. I övrigt lyckades jag ganska bra, fast jag säger det själv.
 
Kram, Lexie
Att forma sig själv, Formning, Människan och Miljön, Mönster, gör-det-själv,

Liknande inlägg