För två år sedan var det VNF som fick mig att flytta till Karis, en stad jag tidigare knappt ägnat en tanke åt när tåget glidit förbi den mellan Helsingfors och Åbo. Förra året var det Dublin, även det en stad jag ändast sneglat ut på genom ett bussfönster tidigare. Nu är det Vasa som står på tur.
Dublin blev inte som jag tänkt mig. Visst är Irland ett underbart land och jag kommer alltid känna en speciell koppling till det landet vare sig jag avslutar min utbildning eller inte, men när sommaren kom och jag återvände till Finland kände jag att det är här jag hör hemma. Åtminnstone just nu.
Efter många och långa funderingar valde jag därför att frånvaroanmäla mig från skolan på Irland och istället flytta upp till Vasa och inleda mina studier i slöjdvetenskap vid ÅA här, och oj vad glad jag är att jag gjorde det!! Även om min Vasavistelse inleddes med att bilen fick motorstop, duschslangen var sönder och en felmonterad roskisvagn kan jag ärligt säga att jag stortrivs. Jag älskar min lilla etta med utsikt över Metviken och att varje kväll få njuta av solnedgången.
Universitetet är det heller inget fel på. Vem kan väl säga nej åt att baka pepparkakor i mitten av september med egengjorda pepparkaksformar!? Att jag dessutom har superhärliga medstuderande gör bara saken ännu bättre.
Slöjdare är verkligen nöjdare.
Kram, Lexie
Kommentera