Think Out Loud

 

Efter en septembermånad där föreläsningarnas antal nästan bokstavligen fick tumleweed att rulla över mitt schema som i en gammal westernfilm, har studierna nu äntligen kört igång på allvar för mig och det med storm steg. En av kurserna som körde igång förra veckan heter Människan & Miljön och första projektet är att forma en bas övredel åt oss själva på docka.

 

 

 

Min kropp är ingen provdocka ska jag säga er. Jag tror det är en väldigt liten del av jordens befolkning som faktiskt är formade som sjuttiotalsdockorna det finns några kvar av i textilsalen. Nyare dockor är något mera förlåtande men ändå är det inte världens lättaste sak att hitta en provdocka som passar att forma på.

Viktigast när man försöker välja en docka som ska likna en själv till formen, är att bystmåtten någorlunda stämmer överens. Detta dels för att underlätta fromningen, så att ingen extra viddmåste räknas in runt bysten, och dels eftersom bystmåttet ofta är det stösta måttet på en docka, vilket innebär att extra vidd kan lämnas vid midja och höft under formningen om de måtten inte stämmer överens.

Likt de flesta andra kvinnorna i vår väld ser min kropp inte ut som den hos en provdocka, men bakom en dörr i textilsalens materialrum hade jag turen att hitta en docka med samma bystmåtte som mig. Både midjemåttet och höftmåttet var dock mindre än mina och bandningen satt inte helt som den skulle men det tar vi inte så hårt. Ingen är väl perfekt, eller hur?

 

Kram, Lexie