Saker börjar falla på sin plats nu efter nästan två veckor av skola. Folk börjar känna varandra, man har kommit in i rutinen och börjar sakta men säkert vänja sig vid att det är färgpennor och lim som gäller och inte anteckningsböcker. Men konstnärligt betyder inte mindre jobb!
 
Idag hade vi en Stopmotion Animation Workshop. Den pågick hela dagen och vi fick lära oss grunderna i hur man animerar med hjälp av rörliga pappersdockor. Vi hade fått en något luddigt framställd läxa att designa en karaktär/designa en förlig pappersdocka/ingen visste egentligen vad det var vi skulle göra, men det visade sig att det lilla man gjort inte rymdes på bild -> do over!
 
Så vad är egentligen Stopmotion Animation och vad dår det ut på? En Stopmotion Animation är en film uppbyggd av fotografier som är tagna efter varandra och bildar en helhet. För varje foto som tas flyttas objektet på bilden en aning vilket gör att det ser ut som om det rör på sig när man spelar upp flera foton efter varandra. Det behöver inte nödvändigt vis vara dockor, man kan också göra det i naturlig storlek, men då behövs en större scen. Här är ett exempel på hur man kan använda det! Allt är gjort genom att lägga foto, efter foto, efter foto, efter foto...
 
  
Så, det verkar väl lagom enkelt? Men det tar såååå länge. Att skrapa ihop en scen på en halv minut kan ta en timme eller mer! Och om något går fel till exempel om man glömmer en lös hand mitt i himlen, ooops det gjorde jag idag är det bara att börja om. Vi animerade två korta sekvenser idag och det tog en halv evighet... Men det var också super roligt! Jo om ni undrade, det där är min docka på bilden. Ser bra ut visst men nästan omöjlig att animera. Så många bitar att hålla reda på och se till att hållas på rätt plats. Men den ser ju i alla fall oskuldsfull ut...
 
Imorgon är det dags att börja jobba med vårt lilla teaterprojekt på allvar. Manus, storybord och senografi är vad som gäller!
 
Kram, Lexie
 
 
 
Brief, Design for Stage and Screen, Film, IADT, Irland, Skola, Stop Motion Animation, Teckning, Uppgift, pyssel, studier,
Nu har det gått precis en vecka sedan jag flyttade in i mitt rum i Glenageary och hittills har allt gått bra. Förutom att jag slukat Burana och Bafusin de senaste dagarna då förstås. Men nu börjar jag komma in i rytmen och snart ska nog detta lilla rum också kännas som hemma.
 
Jag bor alltså i ett familje hus i Glenageary, ca 2 km från Dun Laoghaire centrum och 3 km från skolan, tillsammans med två andra ungdomar, ägarinnan, hennes dotter och dotterns 2-åriga son. Jag håller fortfarande på att lära mig rutinerna och försöker komma underfund med vart jag ska sätta vad och hur jag ska organisera mina saker i rummet. Det är inte så lätt som man skulle kunna tro, fast sakta men säkert blir det nog bra. För inte ska man väl klaga när detta är vad man ser när man går till skolan...
 
 
...och detta är vad du ser när du gått ca 20 minuter. 
 
 
Det är något med havet som får mig att dras till det.
 
Under veckan har jag kommit på en del saker jag kanske skulle ha nytta av här och när jag ändå var påväg ner till Dun Laoghaire idag passade jag på att drömma lite min budget är så tight för tillfället att jag bara kan köpa det jag verkligen behöver. När jag sedan traskade hem i regnet hade jag investerat i en vattenflaska och dubbelsidigt tejp. Den gamla Ramlösa flaskan jag använde innan tappade jag tråkigt nog bort förra veckan när vi var på bio med skolan.
 
Men nu har jag en fin ny flaska med lila detaljer som jag endast betalade 1,50 € för! 
 
Kram, Lexie
 
 
 
Japp, idag har vi byggt lådor. Först enkel grundmodell, som faktiskt kallas Jesus låda eftersom biten du viker ihop den av ser ut som ett kors, och sedan skulle vi designa en egen låda. Kriterierna var att den måste ha ett öppningsbart lock av något slag och dimensionerna måster vara 50x50 mm. Den skulle gärna också hållas ihop utan lim. I övrigt hade vi fria händer. 
 
Min första tanke var att vika ihop två enkla lådor, ni vet såna man brukade göra i färgglada varianter i skolan, och sätta ihop dem. Eller göra en låda med någon konstig vinkel. Allt det var jag dock tvungen att slopa när jag förstod att slutresultatet måste vara en kub.
 
Alltså började jag som alltid skissa och sedan gjorde jag prototyp efter prototyp. Förra året kom jag fram till att jag tänker bättre genom att faktiskt göra försök istället för att först planera allt i 2D. Nu sitte jag alltså med ungefär sju eller åtta prototyper och en färdig produkt som jag faktiskt är ganska stolt över.
 
Den blev klar i sista minuten. Vår lärare gav oss 5 extra minuter att jobba på dem och det var de som räddade mig. På de fem minuterna vek jag ihop hela lådan och både skar och vek locket. Locket ja, jag har ingen aning om hur jag egentligen gjorde det i slutändan. Jag bara skar ut några pappersbitar och vek dem till ett lock på sju röda sekunder innan han sa att tiden är ute.
 
Det lönade sig. Läraren hade tydligen smygtittat på mina försök att få ihop den perfekta lådan men inte idats komma och prata med mig eftersom jag verkade så koncentrerad. Att jag dessutom kommit på konseptet själv och inte kopierat från internet gjorde den ännu bättre. Fast jag säger det själv är jag väldigt stolt. Lådan blev otroligt snygg och 100% orginell eftersom det var jag gjorde klippmönsret.
 
Nu ska lådan få inta sin plats på min byrå fram till de personliga utvärderingarna i Oktober. Imorgon är det pop-up och ansiktsmaskers tur.
 
Kram, Lexie
Box, Brief, DIY, Design for Stage and Screen, IADT, Klipp & Klistra, Låda, Mönster, Planering, Skola, Uppgift, gör-det-själv, pyssel, studier,

Liknande inlägg