Mamma skickar en länk till en artikel. "Flera personer har knivhugits i Åbo" läser jag. Det är inte mitt Åbo, tänker jag. Det är något annat Åbo. Först läser jag inte ens artikeln ordentligt. Det är ett annat Åbo där ingen jag känner finns.
 
Det här händer inte. Jag läser inte just nu live uppdateringar om vad folk precis fått vara med om i staden som ligger mig så varmt om hjärtat. Hur skriver man om sådana här saker? Hur sätter man ord på känslan man får när man läser och ser bilder av männsikor som misst livet på torget, som jag korsat hundra tusentals gånger under min uppväxt utan att vara orolig, och gatorna jag känner som min egen ficka. Det finns inga ord. Jag vet inte hur jag skall förstå att minst två människa misste livet på grund av vad som hänt i Åbo idag. 
 
Det var först när en vän frågade om jag lever som allvaret i situationen sjönk in. När jag först fick meddelandet förstod jag ingenting. Vadå? Såklart jag lever! Jag tänkte inte på att det, för dem som inte visste att jag var i Österbotten, inte var så självklart.Det kunde ha varit jag som gick där på torget. Det kunde ha varit vem som helst av mina nära och kära där på torget idag. Jag kan bara tacka Gud för att mina nära och kära i Åbo hade änglavakt, och att jag själv befann mig i trygghet 400km bort. 
 
Mina tankar är med dem som misste någon idag och de som kommer vaka vid en sjukhussäng inatt. Stay strong, våra tankar är med er.
 
Kram, Lexie
 
 
Finland, StayStrong, Turku, Åbo,

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej