För en tid sedan läste jag om en utmaning att som konsument använda de plagg som finns i våra garderober fler än 30 gånger. Initiativet kom från grundarna av Fashion Revolution Week och tanken är att sträva efter en förändring i den "fast fashion" logik många idag har. Därför tänkte jag dela med mig av berättelsen om hur jag kom att äga en av mina favoriter. Ett plagg som inte bara använts betydligt flera än 30 gånger, men också i mer än 30 år...
 
Jag minns inte exakt hur det kom sig att jag fick jackan, men jag tror jag var ungefär 15 år gammal. Mamma hade hittat sin gamla Levi's Jeans jacka i en låda på mormors vind,  där den legat i nästan 30 år, och bad mig prova den. Jackan hade varit en av min mammas få designer plagg under hennes ungdom och varit med i ur och skur, på danser, resor och vanliga skoldagar. 
 
När jag drog på mig jackan blev vi båda förvånade, för den passade perfekt! Jag minns att hon sa att det var som att se sig själv i spegeln 30 år yngre. Det var som om jag precis gått till butiken Mammaz Garderob och fått mig en spritterny jeansjacka. Men innan jag fick den var jag tvungen att dyrt och heligt lova att ta hand om den. Då förstod jag inte hur värdefull den var, men vartefter åren gått och vi samlat på oss fler och fler minnen förstår jag vad hon menade.
 
Mamma hade jackan under sin gymnasietid, och det hade jag med. Det finns historia i den, och varje ny berättelse gör den bara mera värdefull. Vår jacka, min och mammas, bär på berättelser från ungdomen hos två generationer av vår familj. Visst finns det fått några mindre men genom åren, en knapp som slitits loss och en dekorsöm som spruckit, men tyget är fortfarande lika styvt och slitstarkt fast det fått tåla både regn och sol. Den må vara 40, men berättelserna i den jackan har bara fått sin början...
 
Kram, Lexie
 
30 times challenge, Att forma sig själv, Denim, En mode-kärlekshistoria, Fashion Love Story, Fashion Revolution Week, Jenasjacka, Mammas garderob, Spar han har, Vintage kläder, Återbruk,
 
Ända sedan jag deltog i en föreläsning om Fast Fashion på för några år sedan, och fick höra om hur produktionskedjan hos kläder verkligen fungerar, har jag blivit väldigt mån om vad jag lägger mina pengar på i klädväg. Hellre gör jag ändringar i plagg som redan finns i min garderob än att i första hand gå ut och köpa nytt. Har man kunskapen ska man väl använda den, tycker jag! 
 
Ja min kunskap fick jag definitivt utnyttja när jag sydde Lillys plagg. En peplumtopp av en gammal herrskjorta fyndad på loppis och axelband av ett läderbälte. Här fick jag vända och vrida på knappar och bälten och klura ut snartaste arbetsordningen för de olika sömmarna. Värst var det när prefektionisten i mig tog över och fick mig att stansa nio nya hål i bältet som utgör axelband, bara för att det ena inte kunde ha flera hål än det andra. Huvudsaken är ändå att designern själv är nöjd med resultatet, och det tror jag hon blev.
 
Kram, Lexie
Att forma sig själv, Människan och Miljön, nytt av gammalt, slöjdvetenskap, studier, studier, ÅA, Återvinning,
 
Ända sedan jag deltog i en föreläsning om Fast Fashion på för några år sedan, och fick höra om hur produktionskedjan hos kläder verkligen fungerar, har jag blivit väldigt mån om vad jag lägger mina pengar på i klädväg. Hellre gör jag ändringar i plagg som redan finns i min garderob än att i första hand gå ut och köpa nytt. Har man kunskapen ska man väl använda den, tycker jag! 
 
I dagens värld, där Fast Fashion blivit en del av vardagen och modet förändras snabbare än årstiderna kommer och går, är det lätt att dras med i slit och släng trenden och köpa nytt istället för att återanvända. Kläderna har lungt sagt förlorat både värde och kalitet och i många fall är det billigare att köpa nytt än att försöka rädda något som gått sönder. Tacka vet jag DIY-trenden som tagit fart de senaste åren och åtminstone fått något händigare människor att ta till saxen istället för plånboken när det är dags att ändra stil. Även i skolorna har förespråkas nu en mer och mer hållbar livsstil, vilket gör att även vi blivande slöjdlärare skall bekanta oss med den nya upcykling tränden.
 
I sin korthet gick uppgiften ut på att formge och konstruera mönster åt en valfri övredel att tillverka i återvunnet material, för sedan överlåta sömnadsarbetet åt "tanterna i Estland" i form av en medstuderande.* Vi sydde alltså inte våra egna plagg utan formgav dem och skickade sedan iväg mastern till en medstuderande som skötte sömnadsarbetet. 
 
*Många finländska företag skickar sina designer till fabriker i Estland som syr upp själva produkterna.
 
 
Jag valde att sy om en gammal flanellskjorta som jag stulit ur min pappas garderob som 15-åring. På den tiden använde jag den som tunika med ett bälte i midjan och uppkavlade ärmar för att följa ett stort hål i den ena manchetten. När åren gick föll skjortan i glömska tills jag fick den geniala idén att sy om den till en riktig tunika. Bort med ärmarna, några insnitt fram, ett nersytt veck bak, á voila! Fickan fick vi flytta men orginal fållen och knäppningen lyckades vi behålla.
 
Enormt tack till Jasmine för sömnadsarbetet. Verkligen nöjd med resultatet! 
Till näst är det dags att resa bakåt i tiden och förnya en gammal trend...
 
Kram, Lexie
 
Photo: Stig-Erik Wärn
AWarn Design, Att forma sig själv, DIY, Design, Formgivning, Fotografering, Människan och Miljön, Mönster, Portfolio, Re-design, Skola, Spar han har, fast fashion, gör-det-själv, mode, studier, Återvinning,

Liknande inlägg