Hur många gånger har man inte hört att man borde göra sig av med sådant man inte använder. Varför ska det ligga och skräpa i en låda när någon annan kan ha nytta av det? Så tänker många i dagens läge, och det är det inget fel på. Men tänk om man en dag själv behöver just det där skräpet man gjorde av med för ett tag sedan?
 
Ja, jag vet, tänker man så hela tiden kommer högarna bara växa. Jag kan ärligt medge att jag ser mig själv som en vad man på engelska kallar "hoarder", någon som samlar på sig saker som inte används men kan komma till nytta någon dag. Så har det varit i 21 år nu vilket såklart har gjort att mitt rum för det mesta ser ut som ett bombnedslag på grund av för mycket saker. På senaste tiden har jag ändå förstått att det inte skadar att göra sig av med en del. Man behöver inte må dåligt för att man slänger det där kortet man fick när man fyllde fyra eller säljer den där favorittröjan som inte passar längre. Saker har inga känslor, bara sentimentalt värde.Men ibland lönar det sig att spara, tänk dig bara för vad det är du sparar och varför.
 
Låt mig ge er ett exempel: Denna vinter gick mitt hörlursfodral sönder, ett helt vanligt plast fodral för idrotts hörlurar som förljt med på köpet när jag skaffade mina första orangea Philips som jag för övrigt älskar är inne på tredje paret på ca 10 år. Kruxet var att när jag köpte mitt senaste par hade de ändrat innehållet och istället fanns det ny en tygpåse att förvara hörlurarna i. Alltså fortsatte jag använda det gamla fodralet och tejpade det med gaffa när det gick sönder. 
Snabbspola fram till för några timmar sedan. Sedan jag kom hem från Irland har en grundlig storstädning av mitt rum varit på gång och vad hittade jag nu om inte ett splitter nytt oanvänt fodral fortfarande kvar i förpackningen! Antagligen är det från när mitt första par gick sönder och jag fick nya på garanti för säkert sex sju år sedan. 
 
Ibland gör det alltså inget att den där onödiga småsaken ligger och sräpar i några år, men den behöver ju inte ligga framme på srivbordet. Dagens slit och släng princip är inte hållbart i längden. Slänga så fort det går sönder fast det kanske kunde användas till något annat. Och att slänga saker det inte är något fel på, usch vilket slöseri. Det är för såna saker det finns loppisar, ekotorg och missionsbodar. Bara för att någon annan använt dem innan är de inte oanvändbara.

Förra året introducerades jag till konceptet re-design och har sedan dess gjort så gott jag kan för att inte slänga sånt som kan användas. Istället gör jag något nytt av det.
Ibland kan slamsor som verkar ha något värde bli förvånansvärt användbara. Till exempel kan några restbitar från ett par insydda t-skjortor bli en snygg skopåse. 
 
Det är bara ens fantasi som sätter gränserna.
Kram, Lexie
 
 
 
DIY, Hemma, Klädbytardag, Re-design, Spar han har, Sy, gör-det-själv, reparation, Åbo, Åsikter, Återvinning,
När jag en gång börjat var det lika bra att fortsätta på motorcykelkulan. Nästa patient blev en sidoväska i behov av lite omtanke.
 
Denhär gången behövdes ingen mega nål utan bara en lite kraftigare vass stoppningsnål, och björnråd förstås. Den gamla tråden hade så vitt jag vet bara gått av men både lädret och hålen från den gamla sömmen var intakta om än i behov av lite kärlek och en ordentlig omgång sadelsåpa! Har inte hunnit med den biten ännu men nu är väskan åtminnstone hel igen.
 
 
 
Här ser ni före och efter. Behöver som sagt fortfarande en rejäl smörjning men sommaren är lång.
 
Kram, Lexie
Finland, motorcykel, reparation, väska,
 
Idag har jag tacklat ett något annorlunda reparationsarbete. Vanligtvis när någon ber mig att sy om eller fixa något är det symaskin, nål och tråd jag får utrusta mig med, inte borrmaskin, gaffatejp och järntråd. Men som jag snabbt konstaterade räcker vanilga metoder inte till när man ska reparera en motorcykelsadel.
 
Idag har jag alltså reparerat sadeln till min pappas Yamaha Virago 1100 motorcykel. Fyra av de 11 knapparna i sadeln har varit borta ett tag nu så vi tyckte båda det var dags att ta bort de provisoriska tejp-plåstren och ge den nytt liv i form av några nya knappar. Nu kanske några tänker att "Det är väl inte så svårt. Det är väl bara att sticka nålen genom sadeln och dra åt." Så tänkte jag också, innan jag såg att undersidan var gjord av solid plast. Min utmaning var alltså att på något sätt sticka en nål vanlig synål genom den ca 10-12 cm tjocka sadeln och träffa ett litet nr 4 borrs hål i plasten.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Så efter säkert en halvtimmes påtande med en vanlig nål kom jag äntligen igång utrustad med en hemmagjord nål alá pappa Wärn. Jag började med att förbereda knapparna. Eftersom de kommer utsättas för både väder och vind tog det några vändor till butiken innan vi hittade några som passade. Pappa och jag höll nämligen med om att de skulle hajärnögglor istället för plast så att de skulle hålla bättre. Dessutom spelade ju färg och form också en stor roll.
Knapparna som nu sitter på sadeln hittade vi på Jätti-Rätti för 0,50 €/st. Dem fäste jag med dubbel björntråd och en ordentlig förstärkt öggelknut i knappen. 
 
 
När knuten var lagad var det bara att trä den dubbla björntråden på min enorma nål, trä nålen genom det gamla hålet där knappen suttit och försöka hitta mit borrade hål på andra sidan. När båda trådarna hittat rätt frog jag åt ordentligt och knöt en smällknut. Sedan var det bara att forsätta med nästa.
 
 
Resultatet blev faktiskt bättre än jag trodde, och inte tog det länge heller. Någon annan som behöver sin sadel fixad?
 
Kram, Lexie
 
 
DIY, gör-det-själv, motorcykel, reparation,

Liknande inlägg