Juletiden är verkligen en jobbig tid att inte tillbringa i Finland. Man förstår inte hur många traditioner vi verkligen har under dessa fyra veckor fram till jul innan man inte firar en enda av dem. Idag är det ännu en speciell dag hemma som jag går misste om. Lucia.
 
Lucia har alltid varit en dag att fira i min familj och en av mina mest älskade högtider. Kanske kan det bero på att min pappa fyller år just denna dag, grattis än en gång pappa, eller så är det hela stämningen som Lucia för med sig. Ljus, värme och glädje. 
När jag gick i trean blev jag vald till skolans lucia. Jag kommer forfarande ihåg hur stolt jag var att få bära kronan genom gympasalen främst i luciatåget. Det var en så enormt fantastisk känsla. Då var jag 9 år gammal, nu är jag snart 21 och fortfarande får tanken på lucia gudstjänsten mig att fyllas av värme.
Då var en av mina hemliga drömmar att en dag bli vald till Åbos lucia. Tänk vad glad det skulle ha gjort pappa, att se mig som Lucia i domkyrkan på sin födelsedag, tänkte jag, och drömde om att en dag så med kronan i Domkyrkan. Den dagen kom dock aldrig och nu verkar det högts osannolikt att det kommer hända.
Men idag är det inte min dag utan min grannes, Amanda Nikander. I lågstadiet var jag hennes skolfadder och idag är det hennes tur att bära luciakronan ner för kyrkogången i Åbo. Jag är så ortoligt glad för hennes skull och stolt över att hon blev vald. Trots att jag inte kan se den personligen tänker jag inte missa kröningen utan kommer titta på här och hålla tummarna. 
Jag tänkte avluta med en bild av mig som liten med lucia krona på huvudet, men några sådnan ha ja inte fått med mig till Irland. Så istället lånar jag en Åbo Underrättelser bild an Amandas kröning från i morse.
Ha en bra Lucia dag!
Kram, Lexie
Foto: Andrea Södergård
 
 
 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej