Har packat hela dagen idag och imorgon bär det iväg till flygplatsen när flytten kör igång. Jag har aldrig tidigar haft en sådan ångest för att packa som jag haft de senaste veckorna. Har sjutit upp och skjutit upp och skjutit upp tills det helt plötsligt var dagen innan. Jag är nog inte riktigt bra på det här med att flytta.
I två veckor har jag nu som då plockat fram något som jag vill ha med mig till Dublin, lagt fram det på skrivbordet i Johannas rum och sedan fortsatt med annat. Det föll mig aldrig in att jag kanske borde ha provpackat innan det blev sista minuten, så att jag inte skulle behöva klia mig i huvudet och fundera vad jag ska sätta i vilken väska. Det kändes ju som om jag hade massor med tid kvar. Tills jag inte hade det längre.
Idag har jag packat så att svetten lackat, fått panik ångest och började storgråta när jag trodde allt inte skulle rymmas i kappsäcken och sagt ett tårfyllt hejdå till min extra mamma. Jag blev dessutom medveten om att världen fortfarande är emot mig när korven jag skulle äta till middag slant och såklart klottade ner hela min t-skjorta med ketchup. Dagen kunde alltså ha varit bättre, men också mycket värre.
Kram, Lexie
Irland,
Utomlands,
Kommentera