Det har varit ett långt år med många utmaningar och både blod svett och tårar. Minnen har jag fått en hel del av, både sådana jag kunde ha klarat mig utan och en del som jag kommer kunna se tillbaka på och skratta åt. Nu är året över och jag är äntligen hemma.
 
Har man inte varit med om det kan det vara svårt att föreställa sig känslan av att inte kunna åka hem när hellst man vill. Att vara fast någonstans där det ända man kan göra är att räkna dagarna tills man får stiga på bussen till flygplatsen och än en gång känna lufttrycket lyfta en upp ovan molnen för att några timmar senare ha fört en hem.
 
När man är i den situationen finns det två alternativ, man kan endera välja att vara medveten om den kommande avfärden, planera, förbereda och räkna dagarna tills det är dags, eller så kan man totalt ignorera det faktum att man snart kommer få åka hem, för om man låter det påverka en kommer man inte få något gjort längre.
 
Det har varit ett intensivt år. I flera månader nu har mitt motto varit "En dag i taget..." något annat har jag inte kunnat förmå mig att fundera över. Det blev en vana att fungera som en robot i vardagen, stiga upp på morgonen, frukost, halvtimmes promenad till college, skola i nio timmar eller mer, promenad hem, middag och sängen. Det var min dagsrutin. Ingen tid för nöjen, det mest spännande var om man hade lite tid över påväg hem och hann gå in en sväng på Tesco påvägen. Det är så himla skönt att det är över!
 
Många upplever att utlandsstudier är något av det bästa de har gjort. Hade omständigheterna varit annorlunda för mig hade jag säkert hållit med.
 
Om jag hade hittat boende där ägaren inte började röka inom hus...
Om jag fått laga min egen mat...
Om kursen varit som jag förväntat mig...
Om jag träffat andra i samma situation...
Om, om, om...
 
Som det blev nu är jag kluven i frågan ifall jag lika gärna kunnat klara
mig utan dethär året. Visst har jag lärt mig en del men det känns som att jag kunde ha lärt mig mer om jag valt en annan väg. Det är förstås lätt att säga så såhär i efterhand. Men nu är jag i alla fall en upplevelse rikare och äntligen hemma igen!
 
Kram, Lexie
Hemma, Irland,

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej